Jag är inne på tredje dagen av firandet av mitt sista år som tjugo-någonting, och det känns faktiskt lite speciellt att fylla år i år. 29 år. Jag tycker att det känns som en vuxen ålder. Men man är ju inte äldre än man känner sig, eller vad är det man brukar säga?

Jag har visserligen ingenting emot att bli äldre; alternativet vore ju fruktansvärt trist, dessutom tänker jag att man med åldern har alla möjligheter att bli både klokare och snyggare Och så tänker jag på vad min pappa alltid säger när han fyller år “Det blir bara bättre”

Efter två dagars vila från träningen kände jag imorse ett stort sug efter att få ta ut mig själv till max och har nu kört ett tungt och intensivt styrkepass med avslutande 15 min löpning. Skönt!

Jag har verkligen blivit firad från topp till tå, av både stora och små och känner mig lite bortskämd. Men nu fortsätter vi. Picknick i Humlegården m vänner och familj.
/L