….är mottot jag vanligtvis tror på och försöker lever efter. Ibland blir det dock inte som man tänkt sig, och idag var en sån dag. Planen var ju att jag skulle köra ett intervallpass idag, för att imorgon köra ett lite lugnare pass och sen vila två dagar innan loppet på lördag.

Det var ju Valborg igår och trots att det blev en lugn kväll med middag med kompisar så kände jag mig trött i kroppen och nästan lite förkyld imorse när jag vaknade. Jag åt frukost, trotsade känslan och gav mig ut med målet att springa ut på Norra Djurgården, ca 2,5km, för att där köra 8 st 1 minuters intervaller. Första kilometern gick bra, jag kände mig rätt pigg ändå, men sen började framsidan av smalbenen göra ont, vilket är något som händer mig då och då och är ett problem som jag tampas med. Det är som att musklerna krampar och jag bara måste stanna och sträcka ut. Vad detta beror på vet jag inte riktigt, men när det händer blir jag alldeles matt för det är ju så himla tråkigt när man vill så mycket men kroppen bara säger ifrån. Jag tog dock snabbt tag i de negativa tankarna och bestämde mig för att det fick bli det kortare och lite lättare passet som jag hade tänkt köra imorgon idag istället. Jag fick iallafall ihop 6km och fick njuta av det härliga vädret och de fina ridvägarna som jag sprang på i området.

Det är en ju dag imorgon också och då blir det andra bullar!  Nu ska jag ut och fortsätta njuta av den här lediga och soliga dagen!