Igår var det vilodag och jag hade storslagna planer på att köra ett pass imorse innan jobbet. Jättebra idé tyckte jag, då är ju träningen klar för dagen eftersom jag hade andra planer för kvällen. Jag ställde klockan på 06.00 och trots att jag skrivit som ett hot till mig själv eftersom jag känner mig själv så bra “Get Fit or…” i alarmrubriken så kände jag bara nej- det kan aldrig bli bra det här så trött som jag är! Jag funderade en liten stund och kom fram till att jag flängt så mycket på sistone så jag förtjänade en extra vilodag…

Ikväll har jag tillsammans med Runday IF varit och lyssnat till Alexander Riddermark som besteg Mount Everest i våras. Vilken kille! En av fyra kompisar som lyckades ta sig upp sista biten trots, tröttare än någonsin, ont överallt, 12 kilos viktnedgång och inte ätit mer än nån kexchoklad de tre sista dagarna innan. Hans kompisar fick alltså avbryta efter nästa två månaders förberedelser och acklimatisering uppe på berget och ge upp, men Alexander lyckades, troligtvis pga riktigt starkt psyke och även lite tur då han till skillnad från sina vänner hade “en bra dag”. Riktigt inspirerande att lyssna, men jag känner ingen längtan till Mount Everest måste jag erkänna

Ska dock försöka tänka lite mer som Alexander nästa gång jag t ex planerat att träna på morgonen och inte ens viljan och hot räcker till. Ordet han använde som kan beskriva hur han klarade det var Beslutsamhet och min egna sådan ska jag slipa på

/L

Önskar att bilden är tagen uppe på ME, men nej, den är från Italienska alperna där jag var med lillebror, på bilden, och pappa tidigare i år