Efter första dagen på nya jobbet med mycket nya intryck och människor, bara positiva sådana 
i måndags kändes det skönt att ta i på gymmet. Jag tog mig an ett styrkepass med 15 min uppvärmning på Crosstrainern. Bröst, triceps, mage och ben/rumpa fick ta i.
3 set av:
Hantelpressar
Skallkross
Benpressar
Fällkniven
Plankan
Push-downs
Ha en trevlig kväll!
/L
Man vet att viljan finns där när man lämnar en varm säng en söndagsmorgon och beger sig ut på en löptur när temperaturen är under nollan. Visserligen sken solen från en klarblå himmel och jag vet hur himla skönt det känns efteråt.
Det blir heller inte så svårt att motivera sig att göra samma sak nästa söndag när man har lyxen att få komma hem till ett uppdukat frukostbord. 
Jag är iaf hemma igen efter några härlig men iiiiskalla dagar i Paris. Nu kör vi igen!
/L
Au revoir på ett par dagar! Jag tar med mig den här sötnöten och drar till Paris och pausar lite från träning och bloggande.
Igår hade jag en mycket härlig ledig dag med ett tufft styrkepass, lunchdejt och häng på stan med mysigt sällskap. Julskyltningen är uppe så det börjar bli så där julmysigt
1,5 timmes helkroppspass på gymmet igår känner jag av i dag vill jag lova. Marklyft, frivändningar, chins, hantelpressar, saxen, dips, utfallssteg, situps. Nu kan jag vila några dagar.
/L
Sista dagen avklarad i fredags. Mycket känslor, fina ord och väldigt fina presenter. Tack gulliga ni som fixade så fint!
På kvällen var jag helt slut och sov som en stock hela natten. Lördagen var fullspäckad med en tur med pappa ute på Djurgården som start, en lunch med kompisar på besök från Gbg, 9-årskalas och på kvällen 30-årsfest med 20-talstema. Som tur var sken solen i går söndag och hela dagen spenderades utomhus med näsan i solens riktning.
Måndag och ledig, konstig känsla. Jag är alltså ledig från jobb en veckan innan jag börjar det nya. Rastlös är ordet som beskriver känslan. Ett Hot mojo-pass är avklarat och jag har iof äntligen fått tid att lyssna på Martin och Johans sommarprat om fångenskapet i Etiopien. Bara typ 4 månader för sent. Snacka om att jag behöver öva på att vara ledig och njuta av att inte göra nåt… Två dagar ska jag väl klara av.
På onsdag åker jag nämligen till Paris i några dagar. Låt semesterveckan börja!
/L
20-talstema borde man köra oftare. Så fina som alla var.
Djurgårdsrundan m pappa i lördags morse.
Imorgon jobbar jag min sista dag på stället jag varit måndag till fredag i 3,5 år och tårarna kommer spruta, det vet jag redan nu. Världens bästa personer lämnar jag för att ta mig själv vidare på nya äventyr, växa, utvecklas och träffa nya härliga människor att spendera mina vardagar med. Jag är en positiv person och ser sällan nackdelar framför fördelarna men det här känns i hjärtat, samtidigt som jag är spänd av förväntan på det nya.
Veckan har varit intensiv på jobbet med överlämning och upplärning av gängets nya kollega, men jag har ändå lyckats få till två tunga men uppiggande intervallpass på Crosstrainern på gymmet. 30 minuter på CT räcker om man kör intervaller.
3 st à 5 minutersintervaller med 2 min emellan och 5 min uppvärmning och nedvarvning. Måndag och onsdag morgon blev det träning den här veckan och på lördag blir det en löptur med pappa i vanlig anda innan det är dags att fira ett kärt gäng nyblivna 30-åringar
Puss på er!
/L
Fina kollegor är guld värda.
”Ortorexi betecknar en fixering vid en ”hälsosam” livsstil, präglad av t ex överdriven träning och nyttigt ätande. Ortorexi har likheter med och överlappar till viss del med ätstörningarna, framför allt Anorexia nervosa, men är mera att betrakta som ett överdrivet uttryck för rådande samhälleliga trender och värderingar. En ortorektikers mål är att vara den ultimata hälsosamma människan.”
En av de få bloggerskorna jag följer sporadiskt meddelade i förra veckan att hon drabbats av denna vanskliga sjukdom, för det är precis vad det är. Anna som hon heter har gått rakt in i väggen, tar en paus från träningen och bloggandet och faktum är att jag inte är ett dugg förvånad faktiskt. Hon driver en av Sveriges största träningsbloggar, jobbar som PT och har dessutom 4 små barn. Konstant presterande, alltid hälsosam, stark och grymt vältränad. Jag dömer henne inte, tvärtom, jag förstår precis eller iaf till en viss del hur detta kan hända. Det är ju underbart att känna sig starkast i världen. Man blir pigg, glad och fylld av energi när man tränar och äter rätt. Det är lätt att dras med och jag kan förstå att det inte alltid är så lätt att inte låta det gå över styr. Det är ju så himla roligt.
Hashtagar som “aldrigvila” eller “everydamnday” flödar och det är svårt för omgivningen också att veta när det är dags att rycka in. “Hon tar ju bara hand om sig. Träning och bra mat är väl inget dåligt?” Eller?
Jag tränar ju alltid oavsett väder, årstid, i eller inte i ett förhållande, mycket eller lite på jobbet. Jag är därmed inte någon “periodare”, men har å andra sidan perioder då jag kommer in i ett riktigt härligt bra flow med träningen, tränar extra mycket för att jag har extra mycket energi, mycket att ge och känner att jag är oslagbar. Under dessa perioder blir jag ofta också extra medveten om vad jag äter och sätter upp massor av nya mål. Och så helt plötsligt så känner jag mig bara totalt utmattad. Syftet med det hälsosamma ger motsatt effekt och jag känner mig trött och håglös. Jag ska inte sticka under stolen med att jag planerar mitt liv så att jag får till träningen enligt min plan och jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig fått ångest över ett missat träningspass eller för mycket dålig kost…
Men jag kan ändå konstatera att jag själv inte känner att jag är i någon riskzon för något så extremt som Ortorexi. Jag har förmågan att stanna upp, känner efter när det inte känns bra längre, vilar, tar igen mig och tillåter mig själv att vila och äta precis vad jag vill. Oftast så är jag i balans och det är väl det som är nyckeln till att inte hamna i något destruktivt beteende som bara skadar istället för bygger upp. Balans.
Men det kan vara svårt att veta var gränsen egentligen går. Hur nyttig och hälsosam får man vara innan man tippar över?
Om ni vill läsa mer om vad Anna skrev själv så kan ni läsa det här.
Var rädda om er vill jag bara säga. Ni ska räcka till länge. Njut lite mer och inte minst, ha roligt också
/L
Som storasyster till 3 (lillasyster till en), karriärstörstande kvinna och mammas “duktiga flicka” så har man ju lärt sig att prestation är vägen till framgång, bevis på att man duger, och att kunna hantera multi-tasking är en förutsättning för att nå bästa resultat.
Jag är nog inte ensam om att känna att tiden inte räcker till åt allt man vill göra, även om man “bara” har sig själv att tänka på. Eller har vi verkligen det, oss själva att tänka på bara? Många av oss har ju förutom oss själva säkert ett 10, 20, 30-tal personer i sin omgivning som man vill uppehålla en bra relation med och ett heltidsarbete. Jag har dessutom en blogg som också är en träningsblogg, så jag “måste” ju träna också för att ha något att skriva om.
Jag älskar ju allt jag gör, varje dag, och vill hinna med allt. Jag klagar inte över att ha varenda kväll i veckan uppbokad med middagar och träning och jag studsar nästan upp på morgonen för att jag ser fram emot att gå till jobbet.
Men, ja det finns ett men. Jag inser att detta tempo inte kommer hålla i längden om jag inte tar pauser från allt, har stunder då jag inte gör något alls och ibland bara får göra ingenting… Det är bl à därför som blogginläggen här ibland blir mer sällan. Jag vill lära mig att fokusera på en sak i taget och njuta av stunden.
Meditation kan vara svaret. Det testade jag i går morse. Riktig meditation går ut på att man faller i djupsömn fast man fortfarande är vid medvetande. Jag kom inte så långt i går, det dröjer säkert år innan man lyckas, men det var skönt att sitta där och fokusera på en sak, andningen, och kunna stänga av allt annat runt omkring, alla andra tankar.
Vad jag vill få fram är att vi måste lära oss att ha 17 bollar i luften inte alltid är så himla bra och det bästa för oss. Släpp de där bollarna ibland och låt bara en boll ligga orörlig i din hand. Stäng av allt runt omkring dig och bara va.
Ta hand om dig.
/L
Jag har ju testat Hot Mojo nu två söndagar i rad, har bokat flera klasser de kommande två veckorna, och jag bara love love love it! Klädkoden är dessutom shorts och topp så känslan när man glider igenom gymmet fram till salen är lite grann som att tassa runt på ett badhus. Barfota och lite kläder får mig också att få en känsla av sommar och frihet och det är ju bara så härligt
Idag testade jag en annan klass på Sats som man också kör i ett “varmrum” som håller 38 grader. “Organic Body Work” heter den, vilket är en 30-min klass och lite mer fokus på rörelser med hela i kroppen i “ett flow” typ… Lite flummigt för min smak faktiskt, men nu har man iaf testat det. Hot mojo är ju inspirerat av Yogan, närmare bestämt Bikram Yoga, och där njuter jag av att verkligen få tänja musklerna och lederna på djupet tack vare värmens hjälp. Jag kommer på mig själv frysandes på jobbet sitta och längta tills jag är i varmrummet. Lyckas man bara drömma sig bort så känns det ju nästan som att man är i Thailand och kör en yoga-klass
På tal om att testa något annat så provade jag ett Friskis&Svettis-pass i går kväll. En av mina bästa vänner tränar där och så länge jag inte lyckas konvertera över henne till Sats så tar jag alla tillfällen i akt att “provträna” när tillfälle ges så jag kan träna med henne. Jag slogs av hur olika anläggningarna är; atmosfären, andan… Om det var grönare på andra sidan? Nej, det tycker jag dessvärre inte, tvärtom. Hur töntigt det än låter så är jag verkligen en Sats-tjej. Jag känner mig hemma där och jag gillar den lite mer hard core-attityden som finns där.
Simma lugnt!
/L
Hoppas ni har en bra helg! I går startade jag dagen med skön yoga och avslutade med en riktigt härlig Halloweenfest så i dag har jag vilat från träning och istället umgåtts med min familj.
Trevlig lördagkväll!
/L
Kontakt: linnea@linneatraining.com
