I dag är jag lite arg. Arg på mina ben som bara gör ont när jag försöker springa. Jag har känt mig lite som ett barn som rynkar allt vad det kan med ögonbrynen hela dagen och Runday-passet fick jag ställa in också. Som jag skrev igår så är mitt stora problem, säkert många andras också, att jag inte kan hejda mig när det känns så bra med löpningen. Man vill ju bara springa och varje dag helst. I natt kunde jag inte sova för att benen värkte. Fy för smärta som gör att man inte kan göra det man allra helst vill göra.
För att pigga upp mig gick jag till min favorit Sats-klass Crosstraining med PT-Emelie. Precis som jag trodde så skulle Emelie, passet i sig med mycket styrkeövningar i högt tempo och inte minst alla härliga Crosstrainingmänniskor få mig på mycket bättre humör! Så nu känns det bättre. Det kan hända mycket värre saker än att behöva vila från löpningen några dagar. För det är det jag tror, att det kommer ta några dagar tills det känns bra att springa igen. Vi får väl se… 
Knappt tre veckor kvar till Skärholmsloppet som jag ska springa. 5km på 22 minuter tänkte jag! Vad tror ni om det?
/L
När man kommer in i ett flow med löpningen då allt känns fantastiskt lätt; man känner sig stark, får inte ont någonstans och fötterna nästa går av sig själva så är det väldigt svårt att försöka hålla det på en måttlig nivå för att inte överträna. För att när man når nivån där man faktiskt kan njuta av löpningen så blir det lite av ett beroende. Det är ju så himla skönt när den tunga, djupa andhämtningen ger en positiv känsla fylld med energi istället för en ångestkänsla som gör att man bara vill sluta.
Jag har sagt åt mig själv att springa max varannan dag för att inte överbelasta mina stackars ben, höfter, leder, så när jag för tredje dagen i rad satte på mig löparskorna för ett löppass, i dag ett långpass ut på djurgården, så kände jag lite dåligt samvete över att tappa fokus och inte hålla mig till planen. Jag behövde dock inte fundera så länge förrän jag kände smärta på insidan av smalbenen, så långpasset blev en uppvärmning på 4km till Djurgårdsbron och hem igen, eller ja via Sats Spårvagnshallarna. 
På gymmet tog jag en plats vid en av stängerna och där höll jag mig den närmaste timmen. Jag vill bli bra i CrossFit- övningen Grace som består av ett marklyft, en frivändning och en axelpress. Sjukt bra helkroppsövning. Jag gjorde 30 st så snabbt jag kunde med bibehållen teknik, idag på 5.30 min; explosivt och kontrollerat. För att bli stark i den här övningen tror jag på att träna tunga marklyft och axelpressar, så det gjorde jag efteråt. Innan avslutande stretch så gjorde jag 3 set djupa benböjar med en 20-kilos stång på axlarna och 3 set med armhävningar, så många som möjligt på 1 minut.
I dag fyller en av mina bästa kompisar år så nu blir det till att fira henne med en Afternoon tea.
Hoppas att ni har haft en fin helg och får en minst lika fin vecka! Valborg och allt
/L
Precis som förra lördagen mötte jag upp pappa vid Nybroviken och vi tog oss ut på en långrunda på Djurgården. Jag kände mig väldigt stark, trots Charkismiddag med vännerna igår kväll. I två timmar var vi ute i solen; en timme springandes totalt 10km i olika tempo, och en timme i lugnare tempo. Jag promenerade med pappa en bit på väg hem till honom; vi stannade till, jag träffa nån jag kände på vägen, och vi pratade och filosoferade om ditten och datten.
Jag fick reda på något väldigt hemskt som jag har svårt att släppa. En avlägsen bekant, som jag egentligen inte känner alls, men vet vem det är har tagit sitt liv. Bara det är ju fruktansvärt. Hur kan man må så dåligt att man väljer att ta sitt liv? Vad jag tycker är det värsta är att personen har lämnat tre små pojkar att växa upp och leva sina liv utan sin pappa och med frågan varför? Jag förstår att mannen, pappan till de här stackars barnen, mådde väldigt dåligt och gud vet vad han hade för problem. Det kan vi bara spekulera i. Men trots det så kan jag bara inte förstå hur man kan göra så mot sina närmaste.
Händelsen fick mig att tänka på livet, som jag känner mig tacksam över att få leva, och på alla de människor jag har omkring mig, mina vänner och min familj, som jag är så fruktansvärt rädd om men ändå tar för givet på något sätt. Vad vore mitt liv utan dem? Självklart kan man inte gå runt och oroa sig i förväg för att någon ska försvinna, men jag kan inte ens sätta mig in i en situation där någon av dem inte längre finns. Ännu mindre att någon skulle försvinna med egen vilja. Mot min vilja. Är jag egoistisk som tänker så? Om någon väljer att inte längre leva måste det väl ändå var den personens val? Eller?
Jag tänker ändå att vi måste alla ta ansvar för våra egna liv, göra det bästa av det och våga ändra på något som inte känns bra eller som gör att vi inte mår bra. Det är ju ändå så kort livet.
Vi måste självklart få vara nostalgiska nä vi tänker på det förflutna och också drömma och fantisera om framtiden, men vi får inte glömma bort att våra liv pågår nu. Precis just nu.
/L
Charkisar, tydligen ett mycket bra alternativ som uppladdning för ett långpass!
Vårkänslor hemma hos mig gör mig glad. Ny kudde från H&M Home skymtar i bakgrunden också.
Imorse skippade jag yogan för en något mer pulshöjande och krävande morgonträning på gymmet. Kvällarna med vännerna avlöser varandra och då gäller det att planera. …Och att hålla sig till sin plan.
4,5 snabba km på bandet och 55 strikta Burpees varvat med 55 explosiva situps i min favorit 10-9-8-7…. ner till 1, ni vet.
I torsdags morse skrattade jag åt mig själv att jag ens tänkt tanken kvällen innan att gå upp och träna innan jobbet, men imorse ville jag verkligen ta i, bli svettig och trött och benen liksom som bara sprang av sig själva fram på bandet… Känslan när håren i nacken reser sig för allt endorfin som utsöndras när man tar i är oslagbar!
Hoppas ni får en härlig fredagskväll och en grym helg! Jag ska ut och springa i solen och umgås med mina vänner!
/L
Bilden är lånad. Varför Running stavas med tre n vet jag inte, men jag tyckte den talar sitt tydliga språk ändå.
Som jag har väntat på den här dagen! Haha, nej jag skojar! Men jag blev hemskt smickrad, överraskad och glad över att ha blivit utsedd till en av Sveriges sexigaste träningsbloggare på den här sajten, även om plats 8 av 10 kändes som ett slag under bältet…
All publicitet är bra publicitet brukar man ju säga. Och se bara vilka som är på listan tillsammans med mig! Jag tycker dessutom att motiveringen var så fint skriven! Puss på er vad glad jag blir!
/L
Nix! Det blev ingen morgonträning för mig. Det var ingen bra plan från början ändå; ibland är man bara för ambitiös. Jag kände ju på mig redan igår kväll att jag skulle ta detta beslut när klockan ringde 5.55. Jag snoosade en halvtimme och tog istället en promenad en bit på väg till jobbet och fick insupa sol och ljummen, frisk Stockholmsluft.
Ikväll ska jag träffa mina två barndomsvänner, så jag vilar idag också! Vågar inte lova någonting här, så see you when I see you! Troligtvis imorgon.
Trevlig kväll!
/L
Kom till lunchrummet idag och fick kommentaren “oj vilken stor portion!”. Lite förvånande då jag vanligtvis får (iof kärleksfulla och nyfikna) pikar för min i andras ögon kanske lite enkla kosthållning. Ja, två ägg, tonfiskröra på knäckebröd och maaassor av sallad kan man ösa på med och vips har man en stor portion på tallriken!…
Kalorimässigt tror jag inte att det var så farligt utan precis vad jag behövde och det är ju trots allt det som är det viktigaste i slutändan om man vill hålla någon slags form eller nivå på sin livsstil. Proppmätt blev jag dock och var tvungen att skrapa av tonfiskröran från en av mackorna för att jag inte orkade mer och jag höll mig mätt resten av eftermiddagen. Det handlar inte bara om hur mycket man äter, utan också vad man äter. Äter man rätt saker blir man mätt och fyller behoven ändå.
Ikväll blev det planerad vilodag och istället lite AW! Frågan är om jag enligt planen orkar upp imorgon bitti för träning innan jobbet!?
/L
Ikväll mötte jag upp en av mina bästa vänner, CrossFit-fantasten P, för ett tungt Ryggpass med avslutande CrossFit-inslag i form av en “benchmark-WOD”, nämligen Grace. Inom CrossFit finns det flera olika “Girls” som de kallar dessa övningar som man tävlar i mot andra men också mot sig själv. Man gör alltså en benchmark-WOD, skriver upp resultatet och jämför sedan det med resultatet som man får nästa gång man gör samma övning. Antingen så ska man klara av en WOD på en viss tid och se hur många repetitioner man hann eller så ska man klara ett bestämt antal repetitioner på så kort tid som möjligt.
Idag gjorde vi följande benchmark-WOD:
Grace- 30 reps av Clean and Jerks (Marklyft med frivändning och slutposition med stången ovanför huvudet). Denna WOD gör man alltså 30 st av på kortast möjligaste tid. Vilar gör man efter behov, men klockan tickar…
Före denna minst sagt utmattande WOD gjorde vi 70 pullups/chins på 15 minuter. 10 pullups X 7 set med start varannan minut. Så ju snabbare man gjorde sina 10 ju längre vila blev det till nästa set startade.
Vi avslutade med 3 tunga set i en roddmaskin och jag kommer ha ont i ryggen imorgon. Lovely.
/L
Runday är fantastiskt de dagar då man är nära att ställa in träningen för att man ligger efter med sömnen, känner att hjärtat hela dagen har slagit lite snabbare än vanligt och man lätt lika gärna skulle kunnat banga träningen. Man vet att man inte är ensam, någon annan (en riktigt duktig Runday-tränare) har tänkt ut ett bra pass så man kan bara följa och man anstränger sig till max just för att man inte är ensam och kan fuska Nu vet ju jag att träning är den bästa medicinen mot trötthet och precis som vanligt mådde jag så himla mycket bättre efter en timme med intervaller ute i friska luften i Karlbergsparken, trots regn.
Jag och mina kompisar V och J nedan körde ett backintervallpass som Runday-Elisabeth höll i. Fokus var att trötta ut benen ordentligt. Vi gjorde 2 styrkeövningar för benen á 1 minut och sen backintervaller i 3 minuter. Proceduren upprepades 3 gånger, men styrkeövningarna såg olika ut för varje varv b la: benböj, utfall, benböj med hopp, höga knän/skipping uppför backen. Riktigt bra pass och stark i benen kände jag mig också trots tveksamheterna innan passet. Som sagt, träning gör susen.
Om några veckor springer vi tre och några stycken till Vårruset, så från och med nu blir det Runday varje måndag!
/L
April 20, 2013 – 11:23 am
Jag mötte upp min pappa, alltså världens bästa, vid Nybrokajen och så sprang vi till Djurgårdsbrunn och tillbaka. Totalt blev rundan nästan 9km och det var helt underbart att springa utomhus; utan stress, utan prestation. Vi tänkte dock mycket på tekniken idag. Min pappa har äntligen, enligt honom själv, kommit på att vara rakare i ryggen, höja blicken, trycka fram höften och försöka ha en rak linje mellan öron, axlar, höft och fötter för att få en bättre, och rätt beroende på vem man frågar, löpteknik. Även försöka “rulla” mindre på fötterna och springa mer på främre delen av foten. Runday-tjejerna har varit på mig om detta så det är något jag också alltid tänker på när jag springer, och att jag även när jag blir trött alltid måste försöka hålla tekniken för att inte belasta delar av kroppen som jag sen får ont i. Det är inte så lätt som det låter, men vi jobbar på det jag och pappa
Nu måste jag ut i solen igen, men i ett definitivt lägre tempo. Det blir en kaffe i solen med en kompis.
Kram på er!
/L
