För en tid sedan fick jag hemskickat till mig ett test som visade om jag hade “sprintgenen” ACTN3 och därmed förmågan att producera ett visst protein som ingår i uppbyggandet av snabba muskelfibrer. Med ett enkelt självtest kunde jag se om jag presterar bäst vid explosiv träning eller vid uthållighetsträning.
Jag har enligt min mening lätt för att bygga muskler och tycker mycket mer om att köra t ex ett explosivt Cross-Fit pass på 45 minuter än att gå ut och långdistanslöpa i 2 timmar och tänkte att jag självklart har denna gen. Men så var inte fallet.
Precis tvärt emot min egna teori så har jag alltså inte den här genen som gör att min kropp svarar bättre på explosiv träning, utan min kropp är bäst på träning som utförs under en längre tid. Snabbare återhämtningsförmåga har jag iof också då i och med avsaknaden av genen och det är ju bra att man kan vara på’t igen snart efter ett pass. Så det är väl bara att snöra på sig joggingskorna och köra 
Blir ni sugna på att testa er? Gå då in på www.yesnotest.se. Det kostar 399kr.
Kram och trevlig lördag!
/L
October 12, 2013 – 5:58 pm
I morse, eller ja kl 10, mötte jag upp pappa och tog en löptur ut på Djurgården, rundade den andra bron, och så tillbaka hem genom Stureplan som återigen vaknat till liv. Jag njuter av att bo i stan, mitt i smeten, och samtidigt ha närheten till Djurgården där man kan komma ut och njuta av hästar och hagar, vacker natur och färgglada lövträd. 10km och iaf 7 av dem med bra tryck framåt. Underbart skön start på en underbar dag. 
Förstår ni sen att jag kände mig nöjd med dagens andra aktivitet, brunch och utställningen också så klart på Fotografiska.
Hoppas ni också haft möjligheten att njuta av denna fantastiska höstdag!
/L
Precis som förra lördagen mötte jag upp pappa vid Nybroviken och vi tog oss ut på en långrunda på Djurgården. Jag kände mig väldigt stark, trots Charkismiddag med vännerna igår kväll. I två timmar var vi ute i solen; en timme springandes totalt 10km i olika tempo, och en timme i lugnare tempo. Jag promenerade med pappa en bit på väg hem till honom; vi stannade till, jag träffa nån jag kände på vägen, och vi pratade och filosoferade om ditten och datten.
Jag fick reda på något väldigt hemskt som jag har svårt att släppa. En avlägsen bekant, som jag egentligen inte känner alls, men vet vem det är har tagit sitt liv. Bara det är ju fruktansvärt. Hur kan man må så dåligt att man väljer att ta sitt liv? Vad jag tycker är det värsta är att personen har lämnat tre små pojkar att växa upp och leva sina liv utan sin pappa och med frågan varför? Jag förstår att mannen, pappan till de här stackars barnen, mådde väldigt dåligt och gud vet vad han hade för problem. Det kan vi bara spekulera i. Men trots det så kan jag bara inte förstå hur man kan göra så mot sina närmaste.
Händelsen fick mig att tänka på livet, som jag känner mig tacksam över att få leva, och på alla de människor jag har omkring mig, mina vänner och min familj, som jag är så fruktansvärt rädd om men ändå tar för givet på något sätt. Vad vore mitt liv utan dem? Självklart kan man inte gå runt och oroa sig i förväg för att någon ska försvinna, men jag kan inte ens sätta mig in i en situation där någon av dem inte längre finns. Ännu mindre att någon skulle försvinna med egen vilja. Mot min vilja. Är jag egoistisk som tänker så? Om någon väljer att inte längre leva måste det väl ändå var den personens val? Eller?
Jag tänker ändå att vi måste alla ta ansvar för våra egna liv, göra det bästa av det och våga ändra på något som inte känns bra eller som gör att vi inte mår bra. Det är ju ändå så kort livet.
Vi måste självklart få vara nostalgiska nä vi tänker på det förflutna och också drömma och fantisera om framtiden, men vi får inte glömma bort att våra liv pågår nu. Precis just nu.
/L
Charkisar, tydligen ett mycket bra alternativ som uppladdning för ett långpass!
Vårkänslor hemma hos mig gör mig glad. Ny kudde från H&M Home skymtar i bakgrunden också.
Min lilla bebis fyller 1 år idag! Ja, alltså idag var det ett år sen jag började blogga och jag måste erkänna att det känns lite speciellt. Bloggen är ju ändå mitt dagliga extraarbete, lite av min dagbok, min inspiration. När jag började skriva och dela med mig av min träning hade jag inga förväntningar på att få massa läsare och hade aldrig kunnat tro att jag skulle få människor att läsa bloggen och faktiskt tycka om det jag skrev. Det är förstås väldigt peppande och rörande att se att mellan 300-400, ibland nästan 500 personer följer mig och min träning varje dag! Helt otroligt tycker jag! Tack ska NI ha för det!
Jag började blogga för att inspirera andra till träning och ett hälsosamt och aktivt liv och det hoppas jag kunna göra även fortsättningsvis!
Idag är det lördag och solen skiner så underbart skönt, så jag är på G att möta upp min far för en runda runt Djurgården.
Ha en fin dag!
/L
Jag vill självklart tacka min otroligt duktiga storebror och art director, för utan all hans professionella hjälp med att fota och sätta ihop hela bloggen så hade det inte blivit nåt.
Fotosession i studion- making of Linneatraining
Hälsar på en annan stadsdel än den jag själv bor i den kommande veckan då jag bor i min fars och hans familjs lägenhet medan de gottar sig i sommarstugan i Spain. Och det gör jag så gärna! Miljöombyte och några extra kvadrat boyta gör gott om än bara för några dagar
Så jag tänkte, vad vore inte en bättre inledning på den här veckan än en löptur runt ön? Jag hade dessutom Långpass på löpschemat idag så det passade ju utmärkt! 10,7 km kom jag upp i och det tog ca 57 min.
Nu blir det brunch m mina giiirls!
/L
Trots nån minusgrad, men pga det fantastiska vädret var jag idag bara tvungen att med två extra lager kläder, vantar och pannband köra mitt löppass utomhus för första gången på hela vintern. Målet: Långpass med solen i ansiktet och Norrmälarstrand; Stockholms kanske vackraste stråk. Där myllrar det av soltörstande Stockholmare och mina egna känslor går mellan hopp och förtvivlan när delar av Mälaren har öppet vatten och ger hopp om vårens ankomst medan det lite längre fram står folk på isen och pimplar. Vintern är inte över än, men vi snuddar vid gränsen och om inte jag räknat fel så är det 2 ynka veckor till april, och därför också våren är här. Som jag längtar.
Ikväll ska jag få rå om mina tjejer, gå på teater, äta middag ute och bara njuta av lördagskvällen med mina finaste.
Hoppas ni också har och får en fortsatt underbar lördag!
/L
11km genom stan. Love it.
Det är en underbar kväll ikväll i Stockholm och jag kände hur jag gled fram över gatorna som är kantade av uteserveringar och människor som picknickar på gräsplättarna Jag undrar om de som sitter där och gassar i kvällssolen förstår att jag njuter minst lika mycket som de, om inte mer, när jag springer förbi och ser dem sitta där?
Jag sprang iväg direkt när jag kom hem från jobbet och siktade först in mig på ett distanspass på 7km. Jag hade ett mål och tänkte att jag tar tunnelbanan hem därifrån så jag höll ett rätt bra tempo. Men när jag kom fram och vilade en liten stund kände jag mig fortfarande pigg och inte alls sugen på att sluta springa så jag vände om och sprang hela vägen hem också. Det blev ett långpass på 14km i ett tempo på strax över 5 min och det var underbart!
/L
Kungsholmsstrand
Från St:Eriksbron
