Skärholmsloppet är avklarat och även om jag inte riktigt fixade måltiden på 22,5 min så är jag nöjd över min insats!

Jag hade vilat onda benhinnor från löpning i 3 veckor, kämpade hela vägen och var väääldigt trött när jag kom fram. Vad mer kunde jag göra där och då?

Jag lyckades hålla det rätta tempot de första 3 km (4,5 min per km), sen kände jag hur luften inte riktigt kom ner i lungorna längre. Jag fick t om stanna några få sekunder ett par gånger och hämta andan. Hade det varit träning så hade jag garanterat slutat. Nu var det bara att kämpa på. Måltiden blev 23.35. Personbästa ändå!

Som min pappa sa, som var med mig som psykiskt stöd idag, Det blir aldrig lättare att springa, det går bara snabbare

Vårruset ska jag springa om drygt en vecka, också 5km, och då har jag chans att ta revansch. Hoppas på bättre dagsform då!

/L

Innan loppet, glad, nervös och taggad till tusen.