Jag tränar för att må bra. Jag gör faktiskt det mesta för att må bra; strävar hela tiden efter att inte må dåligt utan vill hela tiden må bra. Det är väl vad de flesta vill, att vara glada och lyckliga?! Men hur når vi dit då? Är det en känsla vi ska vänta på som infinner sig när livets alla bitar faller på plats eller är det något vi själva måste bestämma att vi ska vara även om allt inte blivit som vi tänkte oss från början? För att må bättre måste man t ex ibland göra val i livet som ändrar riktning till det bättre, även om det för stunden känns fruktansvärt jobbigt. För att vara lycklig, ska man vara rationell i sina val eller följa sitt hjärta? Spontant känns det som att man lärt sig att alltid följa sitt hjärta. Tänk om hjärtat säger en sak men förnuftet en annan? Man kanske t o m ibland måste glömma bort vad man känner och komma ihåg vad man förtjänar?
Petra Marklund sjunger i hennes underbara låt Händerna mot himlen -”Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar?” Det tror inte jag; livet har sina fram- och motgångar, men jag tror att man kan göra det bästa av situationen man lever i, tänka framåt och positivt, för om man har det tufft för tillfället så blir det alltid bättre. Hoppas jag.
Folk skrattar åt uttrycket Carpe Diem och nån har kommenterat att hjärtat jag har hemma med texten är uttjatad och töntig. Men för mig är det en påminnelse om att vara tacksam för det vi har, livet vi fått inte minst, och försöka göra det bästa av det, även om man inte varje dag behöver eller har möjlighet att få ut det mesta av dagen. Det finns ju dagar och perioder i livet som inte alltid känns som en dans på rosor och då livet inte är “perfekt”, men man kan alltid välja om det är med ett leende på läpparna man möter omvärlden.
Det här har jag gått och funderat på idag. Fortfarande lite sjuk och har istället för tränat hårt varit ute på stan; promenerat och gjort lite ärenden. Nu ska jag iväg och träffa mina kompisar och göra tapas! Jag hittade förresten en sajt på nätet som heter just Må Bättre med olika tips, artiklar och forskning på hur vi kan må bättre. Kolla in!
Hasta Luego!
/L
6 Comments
Vilka kloka ord, Linnéa!
Jag håller med om allt du skriver. Man kan aldrig basera sitt välmående på någon annan, hur man mår är ALLTID upp till en själv – även om världen runt omkring är skit.
Men sen finns det också, perioder som du skriver, då allt är skit och ibland måste man få tillåta allt vara skit. Falla och vara nere på botten. Men bara en stund, för att fastna är farligt.
Jag har bestämt mig för att 2013 är mitt jag-år. Året då jag ska hitta mig själv, vara den bästa versionen av mig själv och bara njuta av mig själv och livet. Med träning bland annat.
Kram på dig och krya på oss!
Tack E! Ja visst är det så! Man måste tillåta sig själv att vara ledsen om något jobbigt händer, man går säkert starkare ur det i slutändan om man inte ger upp.
Jag tycker att det låter super m ditt Jag-år! Är du nöjd och glad med dig själv så smittar det av sig
Kram! /L
Fint skrivet och tänkvärt!
Tycker själv det är allt för lätt att hamna i vardagssnurret och dagarna bara går och uppskattar då inte det jag faktiskt har… måste ju stanna upp i bland och tänka efter vad som faktiskt gör en lycklig
Tack Rebecca!
Visst är det så, och det är ju helt ok. Ingen orkar vara på topp jämt. Men livet blir lite lättare om man har roligt och är glad!
Hej Linnea! Jag gillar din träningsblogg och sunda inställning till hälsa och kost. Det är något som vi på Pinkoholic också brinner för.
Gillar du möjligen rosa när du tränar?
Tack för det V!
Absolut, rosa är den bästa pepp-färgen!