I våras skulle ju jag springa Kungsholmen Runt men jag fick stå över då jag hade ont i benhinnorna.  Det var jobbigt att precis ha börjat blogga om träningen och mina mål, för att sen ett par veckor senare behöva ta beslutet att INTE springa ett lopp och en distans som jag dessutom sprungit tidigare och vet att jag klarar av och som jag sett fram emot att springa. Så jag ska inte sticka under stolen med att jag under den här veckan har våndats lite över att behöva skriva ytterligare ett inlägg om att inte kunna springa Midnattsloppet ikväll eftersom jag fortfarande har ont i höften och ljumsken. Jag känner mig lite som en förlorare och är rädd att jag ska tappa mina kära läsares förtroende för mig som träningsälskare och inspiratör! Jag vill ju såklart bara att allt ska flyta på och gå bra! Men faktum är att det är så här det är livet; det går upp och ner och ibland blir det inte som har tänkt sig. Man får helt enkelt ta sig igenom vad det nu än är man går igenom och förhoppningsvis kommer man ur det lite starkare.

När jag vaknade i morse kände jag en lättnad. En lättnad över att jag faktiskt har den psykiska styrkan att våga säga stopp när det inte känns bra. Min kropp är inte helt nöjd för tillfället och det ignorerar inte jag. Man får inte glömma bort för vems skull det är man håller på och inte minst att man har sin kropp som ska hålla livet ut och förhoppningsvis ett långt sådant.  Man ska vara rädd om sig.

Idag ska jag därför börja dagen med en PW mysa på stan, gå och få en efterlängtad ansiktsbehandling, äta middag med familjen för att fira lillebror som nyss fyllt 17 och sen gå ut och heja på pappa och alla andra förhoppningsvis friska och glada löpare som ska springa 10km på Söders mysiga och kvällen till ära stämningsfyllda gator

Lycka till!!!

/L