Category Archives: Tankar

Våga bygga

Jag försov mig lite i morse och missade yogan. Men jag gick istället till Sats och körde 15min crosstrainer och rygg; marklyft 4 set (tyngsta på 70kg) och chins 3 set à 10 reps (klarade 6 strikta och fick “kippa” på de sista 4). Då hade jag gjort träningen för dagen och kunde åka raka vägen hem till fredagsmyset ;)

Vi hade förresten en så härlig föreläsare på jobbet i går. Han har startat upp Svarta Lådan, företaget som förser Stockholm med lunchrestauranger som bara erbjuder bra, god, hälsosam mat med fokus på olika mängd mat i portionerna som passar olika människor och deras energibehov.

En annan sak som jag gillade att han poängterade var att tjejer speciellt gör felet att äta mindre när de tränar mer och tvärt om. Jag kan erkänna att jag själv gör likadant ibland även om jag vet att man självklart ska äta mer när man tränar eftersom kroppen behöver det för att inte brytas ner.

Att våga ta i på gymmet och bygga muskler är också en grej som tjejer är rädda för för att de tror att man blir för stor. Men faktum är att tjejer generellt har väldigt svårt att bygga muskler och får jobba väldigt hårt för det med både kost och träning.

Med en stoooor kram och peppning att ni ska våga ta i, öka vikterna och bygga önskar jag er en trevlig helg! :)
/L

20131010-215018.jpg Axel- och tricepspasset i går kväll på Sats Regeringsgatan

Our Life Is Now

Precis som förra lördagen mötte jag upp pappa vid Nybroviken och vi tog oss ut på en långrunda på Djurgården. Jag kände mig väldigt stark, trots Charkismiddag med vännerna igår kväll. I två timmar var vi ute i solen; en timme springandes totalt 10km i olika tempo, och en timme i lugnare tempo. Jag promenerade med pappa en bit på väg hem till honom; vi stannade till, jag träffa nån jag kände på vägen, och vi pratade och filosoferade om ditten och datten.

Jag fick reda på något väldigt hemskt som jag har svårt att släppa. En avlägsen bekant, som jag egentligen inte känner alls, men vet vem det är har tagit sitt liv. Bara det är ju fruktansvärt. Hur kan man må så dåligt att man väljer att ta sitt liv? Vad jag tycker är det värsta är att personen har lämnat tre små pojkar att växa upp och leva sina liv utan sin pappa och med frågan varför? Jag förstår att mannen, pappan till de här stackars barnen, mådde väldigt dåligt och gud vet vad han hade för problem. Det kan vi bara spekulera i. Men trots det så kan jag bara inte förstå hur man kan göra så mot sina närmaste.

Händelsen fick mig att tänka på livet, som jag känner mig tacksam över att få leva, och på alla de människor jag har omkring mig, mina vänner och min familj, som jag är så fruktansvärt rädd om men ändå tar för givet på något sätt. Vad vore mitt liv utan dem? Självklart kan man inte gå runt och oroa sig i förväg för att någon ska försvinna, men jag kan inte ens sätta mig in i en situation där någon av dem inte längre finns. Ännu mindre att någon skulle försvinna med egen vilja. Mot min vilja. Är jag egoistisk som tänker så? Om någon väljer att inte längre leva måste det väl ändå var den personens val? Eller?

Jag tänker ändå att vi måste alla ta ansvar för våra egna liv, göra det bästa av det och våga ändra på något som inte känns bra eller som gör att vi inte mår bra. Det är ju ändå så kort livet.

Vi måste självklart få vara nostalgiska nä vi tänker på det förflutna och också drömma och fantisera om framtiden, men vi får inte glömma bort att våra liv pågår nu. Precis just nu.
/L
20130427-163154.jpg
Charkisar, tydligen ett mycket bra alternativ som uppladdning för ett långpass!

20130427-164418.jpg

Vårkänslor hemma hos mig gör mig glad. Ny kudde från H&M Home skymtar i bakgrunden också.

Grundläggande förutsättningar

Jag brukar tjata om vad träning gör för ens välmående, att man blir piggare, gladare och att man då kan göra andra saker i livet med mer energi och glädje. Om något man måste göra känns lite jobbigt så tror jag att det skulle kännas ännu jobbigare om man inte kände sig fysiskt och psykiskt stark och stabil och det tror jag att träning bidrar mycket till.

Det finns samtidigt massor av saker runt omkring som kan störa träningen, även om motivationen finns där och det gäller att ha grundstenarna på plats.

1. Må bra- det kan vara svårt att styra detta alltid förstås; det är ju mycket som påverkar ens välbefinnande. Man kanske lätt påverkas av yttre faktorer som andras humör och relationer med andra, man kanske är skadad eller av någon annan anledning har en svacka. Det gäller då att fokusera på de bra sakerna man troligtvis ändå har i livet. T ex om man är olyckligt kär, eller har det tufft på jobbet, tänk istället på människor du har runt omkring, vänner och familj som finns där och stöttar dig. Fokusera på annat än det som gör dig trött och som gör att du tappar ork.

2. Stressa inte- man hinner inte med allt man vill hinna med. Inse och acceptera det och välj att göra det du tycker är viktigast. Vill man träna under sina få lediga timmar på dygnet så kanske den avancerade matlagningen, Facebookandet eller tv-tittandet får ge vika. Passa på att göra sådana saker när du har vila.

3. Jämför dig inte med andra- det här kan ju vara svårt, speciellt om man har mål och vill nå den nu. Man ser personer som ligger före; är mer vältränade, springer snabbare, gör fler burpees… Försök fokusera på dig själv. Du kommer nå ditt mål, låt det ta tid. Det blir mycket roligare om man inte hela tiden jämför sig med de som är bättre, för det kommer det alltid finnas människor i sin omgivning som är.

4. Gör en plan- sätt upp ett realistiskt mål och gör ett schema som du ska hålla dig till. Deppa bara inte ihop helt om du missar ett pass; det är en dag imorgon också och vi ska hålla länge. Är man trött trots att det står distanspass på schemat, vila.
/L

20130310-144346.jpg Mina vänner är jag oändligt tacksam för. Utan dem hade jag inte kommit långt i livet mitt :)

Må Bättre

Jag tränar för att må bra. Jag gör faktiskt det mesta för att må bra; strävar hela tiden efter att inte må dåligt utan vill hela tiden må bra. Det är väl vad de flesta vill, att vara glada och lyckliga?! Men hur når vi dit då? Är det en känsla vi ska vänta på som infinner sig när livets alla bitar faller på plats eller är det något vi själva måste bestämma att vi ska vara även om allt inte blivit som vi tänkte oss från början? För att må bättre måste man t ex ibland göra val i livet som ändrar riktning till det bättre, även om det för stunden känns fruktansvärt jobbigt. För att vara lycklig, ska man vara rationell i sina val eller följa sitt hjärta? Spontant känns det som att man lärt sig att alltid följa sitt hjärta. Tänk om hjärtat säger en sak men förnuftet en annan? Man kanske t o m ibland måste glömma bort vad man känner och komma ihåg vad man förtjänar?

Petra Marklund sjunger i hennes underbara låt Händerna mot himlen -”Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar?” Det tror inte jag; livet har sina fram- och motgångar, men jag tror att man kan göra det bästa av situationen man lever i, tänka framåt och positivt, för om man har det tufft för tillfället så blir det alltid bättre. Hoppas jag.

Folk skrattar åt uttrycket Carpe Diem och nån har kommenterat att hjärtat jag har hemma med texten är uttjatad och töntig. Men för mig är det en påminnelse om att vara tacksam för det vi har, livet vi fått inte minst, och försöka göra det bästa av det, även om man inte varje dag behöver eller har möjlighet att få ut det mesta av dagen. Det finns ju dagar och perioder i livet som inte alltid känns som en dans på rosor och då livet inte är “perfekt”, men man kan alltid välja om det är med ett leende på läpparna man möter omvärlden.

Det här har jag gått och funderat på idag. Fortfarande lite sjuk och har istället för tränat hårt varit ute på stan; promenerat och gjort lite ärenden. Nu ska jag iväg och träffa mina kompisar och göra tapas! :) Jag hittade förresten en sajt på nätet som heter just Må Bättre med olika tips, artiklar och forskning på hur vi kan må bättre. Kolla in!

Hasta Luego!

/L

20130105-161109.jpg

2013- ännu ett helt oskrivet blad

Nyårsblåsan hänger redo på galgen sedan ett par månader tillbaka, naglarna är nymålade med en väl utvald färg och förväntningarna på kvällen och framförallt det stundande året är skyhöga. Löften delas ut till höger och vänster och allt som man inte lyckats åstadkomma under 2012 kommer nu nästan per automatik att klaras av under 2013. Eller?

Vi har ett nytt år framför oss, ett oskrivet blad, och det känns både spännande och lite skrämmande tycker jag med dessa ofrånkomliga förväntningar.

Jag har funderat på det här med nyårslöften och kommit fram till att jag snarare tror på att våga drömma och att försöka uppfylla sina drömmar snarare än att ge löften som man kanske inte alls kan hålla. För löften är väl till för att inte brytas? Tålamod är något som behövs för att lyckas uppnå sina drömmar. Likaså vilja. Och en tro på sig själv. Att uppfylla sina drömmar kan ta tid. Låt det ta tid.

Jag drömmer om ett år då jag, och självklart de jag älskar, får vara friska och må bra. Det kanske låter klyschigt, men det är ganska enkelt. Om jag är frisk kan jag göra allting (iaf det mesta) jag vill; träna precis så mycket som jag önskar, öka prestationerna, sätta några PB och göra det jag tycker är roligast och då blir ju allting i livet mycket roligare! ;)

Jag kommer självklart att sätta upp nya mål för året och försöka uppnå dem. För det första ska jag springa flera av de lopp som jag under 2012 fick ställa in pga skador. Midnattsloppet och Kistaloppet är två lopp jag vill springa. Kanske blir det fler? Jag ska också under 2013 bli starkare, smidigare, snabbare. I Can’t wait! ;) Hm, det där lät ju faktiskt som ett efter ett annat löfte. Men låter det vara så då. Huvudsaken är att vi inte ger upp och straffar oss själva om drömmarna inte slår in, målen inte uppnås och löftena inte hålls just det här året. Det kommer ju förhoppningsvis om allt vill sig väl fler år. Sätt upp rimliga mål och ställ inte för höga krav på er och människorna i er omgivning.

Med det vill jag passa på att önska ER ett gott nytt år! Förhoppningsvis fyllt med träning och andra saker ni tycker om att göra! :D Ha också nu en härlig kväll vad ni än gör och ett fantastiskt 2013, precis som DU vill att det ska bli.
/L

20121231-105743.jpg Mitt träningsår 2012; Många powerwalks, löprundor, intervaller, styrkepass, CrossFit och tyvärr en del inställda lopp. Men också ett par genomförda och lyckade lopp. Vila, återhämtning och resor är också något jag ägnat mig mycket åt :)

Ups and Downs

Jag är en väldigt glad, positiv och livsälskande person som försöker ta vara på dagarna man har här i livet på bästa sätt. Men jag är också en tänkare, en känslomänniska och dessutom ett mellanbarn som har lätt för att anpassa sig och ge människor i sin omgivning valmöjligheter medan ens egna behov och viljor får stå åt sidan för att någon annans för ögonblicket verkar vara viktigare. Jag oroar mig, funderar och analyserar det mesta som händer, har hänt och eventuellt kommer hända i mitt och andras liv. Ibland tenderar detta, inte helt överraskande kanske, att påverka mig negativt och jag blir håglös, trött och omotiverad.

Som tur är har jag hittat något som gör att jag snabbt får tillbaka motivationen, positiviteten och gnistan, något som jag blir pigg av och får mig att släppa oro och bara vara glad. Det är såklart träningen jag pratar om och jag är så tacksam över att få vara frisk och stark och hoppas att jag kommer fortsätta att vara det lääänge.

Dagens pass bestod av 4km snabb löpning (la in ett extra och dessutom längre pass än jag egentligen får om jag ska följa rehab-schemat), 20 minuter på Crosstrainern för att fortsätta nöta kondition. Efter det gjorde jag Plankan 1 min X 5 och chins 6 reps X 4 mellan mina rehab-benböjar. Jag har satt upp ett mål att klara 10 chins på raken till jul. Tror ni att jag fixar det? :D
/L

20121020-171836.jpg Gamla stan och Humlegården. Mysigt med höst tycker jag

Längtan

Tränar man hårt ska man inte underskatta vilodagar; dagar då man inte utsätter kroppen för fysisk aktivitet framförallt, dagar då man tankar positiv energi, men också dagar då man ser till att få tid över till att reflektera över andra saker i livet än träning.

Har jag en dag då jag inte tränar så är det lätt att släppa fokus på träningen och göra annat eller ingenting alls. När jag däremot har en längre period utan träning så tänker jag rätt ofta på just träning; nya träningsupplägg, nya mål och nya utmaningar. Nu när jag är både förkyld och länge har haft ont i höft och ljumske och inte kunnat träna som jag vill så skriiiker min kropp efter att få träna igen och jag tänker väldigt mycket på hur mycket jag ska träna när jag blir frisk och att jag aldrig någonsin mer ska klaga på att det är jobbigt!

Träning kommer alltid att finnas i mitt liv, i min vardag, annars mår jag dåligt! Nu mår jag dåligt, men håller ut. För efter regn kommer väl solsken! Eller?

/L

Att lyssna på sin kropp

I våras skulle ju jag springa Kungsholmen Runt men jag fick stå över då jag hade ont i benhinnorna.  Det var jobbigt att precis ha börjat blogga om träningen och mina mål, för att sen ett par veckor senare behöva ta beslutet att INTE springa ett lopp och en distans som jag dessutom sprungit tidigare och vet att jag klarar av och som jag sett fram emot att springa. Så jag ska inte sticka under stolen med att jag under den här veckan har våndats lite över att behöva skriva ytterligare ett inlägg om att inte kunna springa Midnattsloppet ikväll eftersom jag fortfarande har ont i höften och ljumsken. Jag känner mig lite som en förlorare och är rädd att jag ska tappa mina kära läsares förtroende för mig som träningsälskare och inspiratör! Jag vill ju såklart bara att allt ska flyta på och gå bra! Men faktum är att det är så här det är livet; det går upp och ner och ibland blir det inte som har tänkt sig. Man får helt enkelt ta sig igenom vad det nu än är man går igenom och förhoppningsvis kommer man ur det lite starkare.

När jag vaknade i morse kände jag en lättnad. En lättnad över att jag faktiskt har den psykiska styrkan att våga säga stopp när det inte känns bra. Min kropp är inte helt nöjd för tillfället och det ignorerar inte jag. Man får inte glömma bort för vems skull det är man håller på och inte minst att man har sin kropp som ska hålla livet ut och förhoppningsvis ett långt sådant.  Man ska vara rädd om sig.

Idag ska jag därför börja dagen med en PW mysa på stan, gå och få en efterlängtad ansiktsbehandling, äta middag med familjen för att fira lillebror som nyss fyllt 17 och sen gå ut och heja på pappa och alla andra förhoppningsvis friska och glada löpare som ska springa 10km på Söders mysiga och kvällen till ära stämningsfyllda gator :)

Lycka till!!!

/L

Semesterkänsla i Stockholm

Det bästa med att bo i en huvudstad så här på sommaren är alla turister som kommer hit och gör att även min vardag känns som en enda lång semester :) Man kan ju tycka att just det är det jobbiga med att bo i en huvudstad, men jag väljer att se det från den ljusa sidan ;) Stockholm känns för tillfället ovanligt lugnt och stilla och jag har tagit vara på mina kvällar efter jobbet den här veckan; ätit ute varje kväll, umgåtts med semesterfirare och tagit det lite som det kommer helt enkelt. Träningen har jag också hunnit med som jag ska. Ibland kan det kännas väldigt jobbigt att gå in på gymmet när solen skiner, men jag har känt mig väldigt motiverad och känt att jag hunnit njuta på kvällarna ändå. Att kvällarna är ljusa underlättar ju självklart också då dagarna känns extra långa.

Även om jag älskar mitt jobb och min vardag i Stockholm så tycker jag att det är svårt att inte bli avis på alla som är bortresta på semester och är leeediga! Jag vet att det inte är synd om mig eftersom jag själv har haft två veckors semester i Söderhavet och dessutom räknar ner dagarna till ytterligare 10 dagar i Spanien som jag åker till på torsdag… men ändå! ;)

I helgen ska jag ta tillvara på det härliga vädret och vara utomhus som jag älskar! Träna ska jag göra också ;)

Ha bästa helgen!

/L

Norra Hammarbyhamnen

Åsögatan, Södermalm

Hermans Restaurang, Fjällgatan

Ett ändrat synsätt

Kommer ni ihåg konditionstesterna som man hade i skolan; när man fick springa flera varv runt skolan och göra det på kortare tid för att nå ett högre betyg i ämnet gymnastik? Det var i alla fall bland det värsta jag visste, och jag har förstått när jag pratat med mina vänner att jag inte är ensam om att ha de här traumatiserade upplevelserna i minnet. Jag har alltid hållit på med någon slags sport/träning under min uppväxt; gymnastik, innebandy, aerobics och dans och jag älskade alla andra aktiviteter på gympan i skolan trots att jag är bollrädd och inte alls duktig på den typen av sport, men inför de här testerna hade jag bara sån ångest! Vad jag inte förstår och som jag börjat tänka på den senaste tiden är skolans inställning till löpning och logik i att inte ha någon som helst löpträning under terminen för att sen avsluta med att testa elevernas kondition genom att be dem springa 3 varv runt skolan och på tid dessutom! ;) Under gymnasiet försökte jag börja springa ett flertal gånger för att förbättra konditionen och sätta betyget MVG, vilket jag i och för sig gjorde genom mitt absoluta engagemang, men det var aldrig roligt utan bara jobbigt! Nu var det i och för sig några år sen jag gick i skolan, men jag tvivlar på att något på den fronten har ändrats?!

Nu har jag i alla fall en helt annan inställning som ni kanske har förstått med tanke på att jag numera bloggar om aktiviteten i fråga och det känns så skönt att jag kan säga till andra att det går och är aldrig är för sent att börja älska löpning.

Idag hade jag ett litet ärende i Traneberg efter jobbet så det blev det ett 7,7 km pass på 41 minuter dit längs Årstaviken, genom Hornstull, över Västerbron, genom Fredhäll och slutligen över Tranebergsbron. Väldigt vackert.

/L